Han är inte perfekt, men det är ju inte jag heller.
Han står ut med mig när jag blir sur för ingenting, eller galen när han inte lägger tillbaka saxen i kökslådan när han använt den.
Han kramar mig när jag storbölar åt nåt sorgligt på tv, och lugnar mig när jag hetsar upp mig över småsaker.
Han stöttar mig när jag blir snurrig och tappar balansen, och väcker mig om mornarna med pussar.
Han skrattar åt mina skämt och lyssnar på mina problem.
Han känner mig nästan bättre än vad jag gör själv.
Han får mig att känna mig trygg och älskad.
Han finns alltid där för mig och är så förbannat fin på alla sätt och vis.
Jonne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar