Jag påminner gärna alla i närheten om att jag fyller år och har skrivit in min födelsedag i almanackan på jobbet så att ingen skulle råka missa den.
Även fast jag fyller 30 nästa år. 30. Fan. Nu kom ångesten igen.
Iallafall, jag kan inte komma ihåg att nån födelsedag var extra bra. Jag har aldrig fått en ponny eller hundvalp fast jag alltid önskat mig det.
Faktum är att jag nog inte minns alla mina födelsedagar i detalj, vad jag fick och sådär, men några har etsat sig fast lite extra i mitt minne.
När jag fyllde 5 eller 6 och hade barnkalas fick mamma hybris och bakade tårtorna själv. Det gick sådär. Den ena tårtan är för evigt ihågkommen som cementtårtan då den av oklar anledning var stenhård. Den gick inte skära upp utan man fick hacka sig igenom den med kniv.
Den andra tårtan a.k.a kaffetårtan smakade som namnet antyder väldigt mycket kaffe, och det är inte många 5-6åringar som gillar kaffe kan jag tala om...
Sen dess har traditionen varit köpe-princesstårta när jag fyller år.
En annan födelsedag jag minns lite extra är när jag fyllde 12 tror jag. Då fick jag ett par riktigt knallorange stretchjeans och en lika knallblå stickad tröja i present. Dessa matchade jag glatt och gick överlycklig till skolan samma dag och kände mig såååå fin!
De som såg mig fick nog akut migrän av färgchocken...
Tänk er ungefär den här färgen, fast ännu mer lysande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar