Jag är som bekant kanske lite för dramatisk för mitt eget bästa, så jag vill förtydliga att jag inte har varit döende eller så.
Bara så inibomben trött. Och lite less på jobbet, träningen, och "ekorrhjulet".
I vanliga fall älskar jag vardagen, så det var lite existentiell kris där ett tag.
Men nu börjar jag känna mig piggare och gladare igen. Jag är fortfarande trött men inte sådär förlamande trött längre.
Ser fram emot att planera veckans middagar, boka in träningspass och baka bröd igen.
Japp. Sån är jag.
Känns bra att vara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar